Jag vet inte. Känner mig helt tom. Mår så himla konstigt, är inte ledsen men samtidigt är jag det. Ibland inser man att vissa personer aldrig kommer finnas vid ens sida längre. Hur kan någonting som varit det bästa och lyckligaste stunden i sitt liv bara försvinna på en sekund? Att man aldrig mer kommer få känna den värme som uppstod när man hade armarna omkring sig. Aldrig igen. Jag vet att det nu är ett avslutat kapitel, men det känns fruktansvärt att vända sida. Tankarna, känslorna och alla minnen är något som jag vet att jag måste lägga åt sidan och tänka framåt. På en ny rubrik och nya handlingar.
Jag hatar det här.