Men det försvinner ju för fan inte bara för att vi inte pratar om det.
Försöker intala mig själv att det är lugnt, att jag mår bättre. Vilket jag gör till en viss del, men ändå så är det någonting som lyckas gnaga på mig. Trodde att allt skulle lösa sig när jag flyttade ut, men oj så fel man kan ha! Mycket har blivit bättre sen dess, men ibland känns det som om enda lösningen är att flytta till en annan planet. Har hört att Mars är ganska trevligt...
nä, fyfan. Ska bli så jävla skönt att få finbesök till helgen. Även fast vi bara varit utan varandra i typ två veckor så känns det som en evighet. PUSS!
Trackback