Ja. Nu är det ju så här att jag var i Stöde i helgen, det var kul. FÖRUTOM att jag blev cpsjuk och fick feber. Är fortfarande inte frisk, så ligger i min säng och tycker synd om mig själv. 

 

Jag är så jävlajävlajävla less på allt just nu. Vill inte bo i helvetesumeå, vill inte! Man tror att det är ens vänner som håller kvar en, men det är ju fan inte så. Har märkt mer och mer var man har människorna omkring sig, och det är ingenting som borde få mig att stanna kvar. Känns som om man bara finns där, som ett andrahandsval, på andras villkor. Vill bara kunna ta det där steget och dra. Varför är man så jävla feg? 

Jag blir fan galen. 

 

Lyckades i alla fall städa undan i lägenheten idag. Bara för att få bort ångesten som låg kvar i sakerna som var framme, ångesten som hela tiden lyckas göra sig påmind. Det gör så jävla ont att veta, att man egentligen inte betyder ett skit och bara finns där när ensamheten blir för mycket. Jag orkar inte vara den personen som kommer så fort någon ringer, inte heller den som accepterar all skit som kastas.

 

Idag är helt enkelt inte min dag.