Jag orkar inte mer. Varför kan vi inte vara som en normal familj? Vad nu en normal familj kan vara...
Hur kan du stå ut med det du har gjort? Du förstår inte hur mycket du har svikit mig!
Förut var min bild av dig, en som alltid fanns där och kunde allt. Du var min idol. Den jag såg upp till. Men om jag ska vara ärlig så var det ett bra tag sen.

Du fick mig att klandra mig själv, för det DU har orsakat. Försökte klara det, men allt går åt helvete! Jag är ett vandrande bevis på att sanningen är skit. Hur kan jag leva i nuet när jag levt i mitt förflutet? Är rädd att allt kommer återspelas. Som det redan gjort flera gånger! Du är ett levande skämt, och förstår inte hur du kan leva med dig själv.

Om skolan blir skit pga. Dig igen, så jävlar. Du ska inte bestämma min framtid mer! Verkligen inte.
Är trött på allt skrikande, kastande och alla negativa ord mot oss. Snälla. Försvinn. För alltid är det något fel. ALLTID! Och det är ALLTID jag som får gå emellan. Du är mamman. Inte jag!

Allt är så fuck´d up.