Swallowed by pain, as he slowly fell apart.

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

Dikten fortsätter med att beskriva hur mannen ser sig tillbaka och märker att under hans tunga och svåra tider finns bara ett par fotspår. Han frågar då Gud varför Gud lämnade honom under de svåra stunderna. Gud svarar då "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."


Syster skickade den till mig. Och jag tycker den är otroligt fin. Vad tycker ni?

- - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - -

Ska det verkligen behöva vara så här? Jag vågar inte vara ensam hemma med dig längre. Ifall du skulle göra dig illa. Förstår du inte hur mycket du klandrar oss? Hur mycket skuldkänslor du ger oss? Jag vill inte flytta till nån stödfamilj. Jag vill bo hemma. Men för att jag ska kunna göra det, så måste du satsa helhjärtat på att försöka få till ditt liv. Jag har egentligen slutat att tro, men någonstans inom mig, känns det som om vi kan fixa det. Även om det är en väldigt lång väg dit.

/ J

Postat av: alle tha man

den va fiin :]

finns här för dig baby!! <3

2008-11-23 @ 19:41:25

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail:

Blogg:

Kommentar:

Trackback