Jag förstår inte varför det är så här. Allt känns bara så jävla fucked up just nu. Kan inte allt bara bli bra?
Just nu vill jag bara dra härifrån. Bort från allt. Bete mig som en vanlig, normal människa.

Ge det en chans mamma. För jag vet att vi kan klara det, om du bara försöker. Du säger att du inte vill bli sviken osv. Men jag vet, jag vet att du kan. Om du försöker. Jag vill kunna tro på det du säger. Men efter allt vi gått igenom, så börjar jag vika mig.

Ibland känns det som om du tvivlar på oss, gör inte det. Jag kan bättre, jag vill kunna bättre. Snälla. Berätta om någonting känns knasigt. Om jag gör något fel. Jag älskar dig så jävla mycket, och jag hoppas att du vet att jag gör det. Det ska vara vi. För all tid.

Helvete.