Gud så otroligt skönt det var att sitta vid ett skrivbord och skriva! Längesen jag upplevde en sådan konstig känsla...

Dagen var från början en helt underbar solig skoldag, tills någonting, som vanligt, gjorde alltihop till en deppig dag. För det första så gick alla mina planer om imorgon åt helvete, och alla har bara varit så himla konstiga. En del förstår precis hur jag menar, andra inte. Jag har alltid haft så jäkla jävla svårt att förklara mina känslor och även visa dem. Så det är inte så lätt för mig heller. Jag önskar ni förstod... Det gör jag verkligen. Alla mina tankar och funderingar tar snart över mitt liv.
Jag vill inte ha ett liv där jag måste vara berädd på allting, alltid oroa mig, prestera mitt bästa och aldrig få någonting för det. Jag vill I-N-T-E. Men samtidigt känner jag att jag inte heller vill vara en tråkmåns. Jag vill kunna vara impulsiv. Kunna känna "Fan vad kul, det här måste vi göra igen, vi gör det nu!".
 Jag vill att DU ska känna som mig. Låta minnena vara någonting du vill komma ihåg som någonting underbart. Jag vill vara med dig. Bara dig. Jag vill inte dela dig med någon annan. Jag vill att vi ska kunna sitta en natt, titta på stjärnhimlen och bara hålla om varandra. För jag älskar dig. Det gör jag verkligen så jävla jävla mycket! Och jag vet att du älskar mig. Det är vi nu och kommer vara det resten av våra liv. För vi har ett band som ALDRIG kommer slitas ut. Du vet att du betyder så oerhört mycket för mig. Jag behöver dig.
Och mamma. Jag vet inte vad jag ska säga om dig. Hur jag än fortsätter med att säga att du måste ändra på dig, att jag hatar dig när du gör så, kan jag inte sluta älska dig. Jag behöver dig, och det är det värsta av allt. Jag behöver dig, även fast jag inte vill. Jag vill kunna lämna allt detta kaos vi lever i utan att känna skuld över allt. Jag ska inte behöva känna ett sådant stort ansvar över dig och de andra som jag egentligen inte behöver ha. Jag vill inte tycka att hela min släkt är dum i huvudet och skrika att jag hatar alla. För det gör jag ju inte... Verkligen inte. Jag vill bara att du, ska fatta. Ta något beslut som inte sårar oss andra.
Jag vill kunna säga "Nej, nu skiter jag i allt" och verkligen göra det.