Här sitter jag lite smått deprimerad i mitt minirum. Dels för att jag verkligen inte kan äta god mat och för att jag har mycket att tänka på. Sitter här med vällingen som jag nyss kokat och hoppas. Hoppas på att det ska bli som förut. För det finns väl egentligen ingenting annat man kan göra? Än att hoppas. Men vet ni? Det är hyfsat utjatat. Äh :) Får helt enkelt ta och kämpa. As usual!

Not a day passed me by, not a day passed me by.
When i dont think about you.
And theres no moving on, cause i know you're the one.
And i can't be without you.