Jag är bara så himla förvirrad. Är det verkligen samma känslor du har? Jag förstår inte. Vi sa det båda två. Det kan du inte förneka. Vi lovade. Föralltid. Du vet själv vilka typ av människor jag avskyr. Och nu har jag blivit en av dem. Du är så jävla... underbar. Och jag hatar det vi har. Säg inte att du inte saknar det ibland. För det tror jag att du gör. Du vet att jag väntar. Så länge jag behöver.