Inte en chans att jag kommer somna inatt. No way. Har alldeles för mycket att tänka på.  Själv också dessutom. Skulle inte tacka nej till att ha någon här som man kunde berätta hur allt egentligen stod till för.
Jag hatar att vara ensam. Speciellt i en sådan här situation. Kanske beror det på att jag nästan alltid varit ensam under dessa år som detta pågått? Alltså. Helvetet.
Skaffa en jävla dagbok va? Men vet ni, det är ingen som bett er att läsa detta. Ellerhur?

Godnatt.