Som sagt... Helgen blev väldigt speciell. Dock inte på ett bra sätt. Jag har verkligen tappat förtroendet för vissa, och då får dom verkligen skylla sig själva. Jag trodde att de hade mer i huvudet, men tydligen inte. Ilskan och gråten går inte att beskriva. Jag vet att vi har pratat om det flera gånger, men jag kan ändå inte få ur bilden på er i huvudet. Jag gråter lika mycket varje gång jag tar upp det. Hur fan kunde ni? Hur kunde du?! Du sa att du aldrig skulle kunna göra någonting sådant. Okej, nu kanske det låter lite mer än vad det var, men jag kunde inte reagerat på något annat vis. Jag vill inte titta på er tillsammans igen, jag kan inte titta på DIG. Och du är en av mina närmaste. Vad är fel?
Fuck you, jag vill inte ha någonting med dig att göra.
Dra åt helvete.
Och du, du lovade att tänka efter innan du gjorde någonting korkat igen. Och det gick två timmar innan du bröt det. Tack. Det som kändes så jääävla bra efter vårat prat! Och nu åker du iväg efter allt som hänt. Hur i helvete ska detta gå?