Du borde ta dina ord tillbaka.
Kom just hem från att ha varit hos Rebecca och fixat hennes hår inför bröllopet. Inte hennes dårå, utan her mooms! Blev fan stolt över mig själv, kungligt.
Jag har tänkt ganska mycket på sistone. På allt och inget. Men mest på mig. Eller, kanske oss? Vill bara att du ska förstå hur jag känner. Ingenting jag säger verkar spela någon roll, inte hur jag säger det, ingenting. Vill att du ska kunna se det från min synvinkel också. Kanske är det dags för en förändring?
Jag kan inte släppa saker på en sekund, jag vill inte. Jag vill inte höra "lägg av" eller "ge dig" mer.
Vet inte om jag kan skriva mer utan att gråta. Bara.Så.Himla.Less.
Trackback