Är i Innertavle. Har städat, käkat, spelat, sett film... Känns som om jag inte gör ett vettigt skit nu för tiden. Då jag inte jobbar då. Kanske det är vettigt ändå? Att sitta och tänka på hur jävla dumma människor kan vara? Ibland vill man bara gå fram till vissa människor och berätta EXAKT vad man tycker och tänker. Jag hoppas att de jag verkligen avskyr mår som mig. Lägger ner lika jävla mycket energi på att ogilla mig så som jag gör. Varför ska man ens lägga ner massa energi och tankar på någon man inte ens tycker om? Tvärtom, någon som man avskyr, mår illa av och vill skrika åt. Jag vill kunna vara stark och vara stolt över det jag har. Men tydligen så fungerar inte det för mig. Känns som om jag måste ha någonting som jag kan lägga ner all min negativitet och hat på. Men vissa förtjänar det, inget snack om saken. Falska jävla svin som en gång sa att de brydde sig om mig. Så var inte fallet. Och andra personer, vars existens bara får mig att vilja spy. Varför ska de elaka och de obrydda få gå ostraffade? När de fina, underbara människorna inte får finnas kvar?