Det finns dom människor som har sårat mig så mycket och svikit mig, utan att riktigt förstå det. Människor som jag bara för några månader sedan trodde att jag kunde lita på. Men så är det tyvärr inte längre. Fast egentligen så är det väl bra att inse det för att slippa bli stucken i ryggen igen. Men det är just det som är problemet. Jag vill egentligen inte inse att det var dom som lämnade mig, när det egentligen borde varit tvärtom. Jag hatar när människor ignorerar mig eller bara lämnar. Återigen - jag har mina riktiga vänner, men stör mig på att det blev som det blev. Förlåt för att det blev ett till inlägg som handlar om typ samma sak som det förra. Men kände att jag blev tvungen att skriva av mig mer. Imorgon får jag i alla fall träffa mina tjejer och leva livet. Godnatt.