Har jag sagt att jag råkade he sönder min fina kandelaber? Inte? Det var en gång... En kall höstkväll i September så låg jag i sängen för att beundra denna fina skönhet, när jag plötsligt fick en klump i magen och kände att det var något som inte stod rätt till. Jag studerade kandelabern noga och fick då till min fasa se att ena armen var sne. Samtidigt som jag hörde vindens skrämmande sus utanför fönstret tog jag mod till mig för att försöka böja tillbaka armen. Jag började sakta men säkert ta i, det gick bra i någon sekund. Sedan gick allt så himla snabbt och plötsligt var den av. Jag blev helt stum av förtvivlan och visste inte var jag skulle ta vägen. Nu står hon här bredvid mig, lilla gumman, med en arm mindre. Sorgligt men sant. 

 

Frågan lyder. Har jag någon superkraft som gör att jag är jättestark? Är kandelabern från ett svagare släkte? Ingen vet och detta kommer förmodligen förbli ett mysterium.